Tänk dig att du alltid fryser. Tänk dig att du alltid är hungrig. Tänk dig att din pappa dör men du är oförmögen att känna sorg för du måste överleva. Tänk dig att en pennstump är värd att dö för. Tänk dig att ligga inkilad med andra människor under nätterna för att tvingas arbeta under omänskliga förhållanden under dagen. Här är en punkt att titta på medan du funderar: .

 Dagens gäst Susanna Christensen behöver inte tänka sig utan bara minnas. Det gör hon tillsammans med oss kring den tid hon satt som lägerfånge i Bergen-Belsen under andra världskrigets slut. Det är en fullkomligt omöjlig beskrivning för oss att svälja där vi sitter i Sverige 2016. Men där sitter hon. Två meter ifrån oss med upplevelser från en ofattbar tid. Vi bugar oss och visar all vår respekt för din historia Susanna och är glada över att kunna föreviga vittnesbörd inför framtiden. Kärlek.

IMG_0205

Susanna i mitten, efter att hon kommit till Malmö

IMG_0163

IMG_0169

Pappa Józsefs kalender som han smugglade med.

IMG_0170 IMG_0173

Susannas pappa József

IMG_0175

Montern i Bergen-Belsen

IMG_0177

Också från montern i Bergen-Belsen

IMG_0180

Józsefs kalender

IMG_0187

Józsefs glasögon

IMG_0191

Vi har tidigare talat om att Punschverandan också handlar om att livsgöra våra äldre, att livet inte tar slut vid 65. Det – skulle vi säga – manifesteras av Ove och Madelaine, kärleks och arbetsparet i Vasastan i Stockholm. Här blir det både tårar och skratt men också liv. Något så inåt med liv. Madelaine är 68 och arrangerar tillsammans med en väninna Seniordagen för 10000-tals 55 plussare i Kungsträdgården medan hennes man berättar om hans medverkan i ett svenskt guldkorn vid namn Göta kanal. Välkomna till Punschverandan.

 

IMG_1841

Är någonting otroligt vackert med ett par som trivs så bra i varandras sällskap

IMG_1817Ove och Madelaines underbara innergård. Trädet utanför är ett körsbärsträd. Som blommor med fantatiska vita blommor varje vår. Ove berättar för oss hur mycket naturen betyder för dem, och att gården ofta stillat deras behov när de inte kunnat vara ute i Norrtälje.

 

Vadan detta tänker ni? Ett avsnitt mitt på blanka tisdagen? Kära vänner. Det här är inte ett nytt avsnitt av Punschverandan utan en helt ny podcast med oss.

Då vi gjort Punschverandan har vi tänkt att det vore kul att själva se tillbaka på vår barn och ungdom. Efter ett tag beslöt vi att göra ett testavsnitt. Vi hade så kul att vi beslöt att göra en egen podcast om fenomen, saker och händelser från 70, 80 och 90-talen. Vi döpte den till Blandbandet. I Blandbandet kommer det då och då dyka upp mer eller mindre kända gäster. Och ibland är vi själva.

Det här är första och enda gången ni ser Blandbandet i ert Punschveranda-flöde. Se det som en teaser, en trailer i ert favoritprogram från skaparna själva. Efter idag kommer Blandbandet få sin egen kanal på Blandbandet.com och på iTunes och Facebook så hittar ni oss under Blandbandet. Men vi ville bjuda på detta här.

Vi hoppas ni vill följa oss på en kokande nostalgisk resa varje vecka och from nu varje fredag. Korta avsnitt perfekta att ladda med inför helgen, middagen, festen eller var ni vill. Vi kommer ge er minnen, spela musik och jinglar ni glömt eller minns och köra nostalgitåget i 180 knyck. Det går undan och vi lovar mycket skratt och minnen. Vi älskar det här.

Först ut är telefoner. Inte de mobila utan Dialog, Diavox och Kobra och hur verkligheten såg ut med dessa tingestar jackade i väggen. Det förde med sig saker ni förträngt men vi tvingar er att återuppleva. Det går att fylla en halvtimme med telefonsnack. Varmt välkomna att lyssna till Blandbandet.

Anne-Marie har inte bara varit Sveriges första kurator för låg och mellanstadiet. Hon har dessutom
bevittnat chockbehandling på mentalsjukhus som för tankarna till skräckfilm OCH är skyldig till
alla dessa tjeckiska dockfilmer i från sjuttiotalet minns från programmet halvfem.
Men man måste älska henne, det radierar värme från Södermalm i dagens Punschveranda. Välkomna!

IMG_1806IMG_1808

En av affischerna i trappuppgången

IMG_1813

Denna vecka träffar vi Anna Ekelin. För Anna har matte alltid varit roligt för att hon helt enkelt var bra på det. Var också anledningen till att hon hamnade på KTH läsandes teknisk fysik. Å andra sidan hade hennes far gått samma linje innan, så småning om gick även alla hennes syskon samma linje. Även Annas barn är idag civilingenjörer. Vi får följa med på resan från KTH in i den ganska nya IT-världen. Idag hjälper Anna elever från både grundskolan, gymnasium och komvux med deras matte via frivillighetsorganisationen Mattecentrum.

För er som är nyfikna på att veta mer om mattecentrum kan ni besöka deras hemsida www.mattecentrum.se. Mattecentrum finns 25 städer idag och har även matteskola via hemsidan.

 

IMG_0090Flera generationer av Civilingenjörer (Anna i svart keps)

IMG_0091